I en busskur

Om att inte vara rädd.

En ganska händelselös torsdag höll på att lida mot sitt slut. Väskan med träningskläder hängde tungt över ena axeln. Spellistan hade tagit slut för ett litet tag sedan så han stod med tysta iPhone-lurar i öronen. Det var mörkt och så kallt att han inte ville ta fram telefonen för att sätta på något nytt. Bussen skulle ändå snart komma.

Han ville ställa sig inne i busskuren, någon liten grad varmare blir det ändå. Han sneglade in på tjejen som satt och pratade i sin telefon. Någon gång, han minns inte när, hade han lärt sig att ensamma tjejer, speciellt på kvällen, blir rädda av främmande män. Just nu var han kanske en främmande man? Det har ju mycket med plats att göra, och den här hållplatsen var ödslig. Omgiven av skog och den tråkiga stora bilvägen gjorde att ingen spontant promenerade förbi. Typisk en sådan där hållplats man kanske skulle undvika sent på kvällen. Som tjej alltså. Han hatade den där känslan av att vara misstrodd. Oskyldigt anklagad. Så han försökte se extra normal och ofrämmande ut. Tänkte också att det var orättvist att han behövde tänka så där, och anstränga sig.

Han huttrade till ljudligt och gick in i kuren. Ställde sig med blicken vänd mot det håll som bussen skulle komma ifrån, men försökte ändå se efter i ögonvrån hur tjejen reagerade. Om hon reagerade. Han lyssnade. Hon pratade norrländska. Verkade helt ointresserad av hans intåg i busskuren. Hon verkade prata med en väninna. Skrattade obekymrat och var så uppslukad av sitt samtal att hon inte märkte eller brydde sig om att han sneglade på henne.

Nu var det bara två minuter kvar tills bussen skulle komma. Han kom på sig själv med att önska bussen sen. Ville få lite mer tid med tjejen. Började fila på något att säga. Vart ska du då? Verkligen kallt ikväll! Snygg jacka du har. Ursäkta, jag undrar bara vart du köpt dina reflexer, jag behöver själv skaffa några till löprundorna, man syns ju knappt så här års.

Fan. Bara galningar och obehagliga främmande män pratar reflexer, eller över huvud taget pratar, på en busshållplats.

Genom tankarna hör han henne förklara med allvarlig och bestämd stämma, men med den där lite släpiga tonen som alla norrlänningar har “Men alltså, min kropp är ju mer van vid att få hamburgare och pommes frites. Jag måste värna om mig.” Han vrider ofrivilligt på huvudet åt hennes håll och kan inte dölja ett annalkande skratt. Hon tittar upp, möter hans blick och ler lite generat innan hon återvänder till samtalet.

Bussen kommer. Han vågar inte göra ett litet huvud knyck i tjejens riktning, som för att så där lagom coolt säga hej då, eller nått. Kliver istället på bussen med blicken ner i marken. Suckar över att man kan vara 15 och 35 år på samma gång. Struntar fortfarande i att sätta på någon musik, men låter lurarna sitta kvar i öronen. Inte för att han är för kall för att ta fram telefonen, mer för att han inte behöver distraktionen. Han värmde nog upp lite i busskuren ändå.

2017-02-02

När han kommer in i busskuren sneglar hon lite diskret på honom genom reflektionen i glasrutan. Han ser vältränad ut. Men lite obekväm på nått sätt. Det är bara de två på hållplatsen och sen hon kom hit för tio minuter sedan har hon inte sett en annan levande själ.

Det är mörkt och kallt, klockan börjar närma sig midnatt så det är inte mycket trafik, och bussarna går sällan. Hon sitter på en sådan där ödslig hållplats som det tjatas om att hon ska undvika på kvällen. Men just nu var det här det bästa alternativet, och hon vägrar att anpassa sitt liv efter en inbillad rädsla som försöker sälja lösnummer eller vinna politiskt stöd.

Men hon är glad att hon valt att prata i telefon tills bussen kommer. Känns säkrare. Mindre ensamt. Hon hatar att hon gör det. Att hon inte är rädd, men ändå tar det säkra före det osäkra.

Lovisa babblar på om LCHF dieten och vilka underverk hon redan har märkt. Hur mycket mer energi hon har och hur många kilon hon redan har tappat. Med en nyfrälsts övertygelse drar hon exempel efter exempel. Förklarar hur hon nu verkligen respekterar sin kropp och sig själv. Det är i ärlighetens namn ganska provocerande.

Till slut tröttnar hon. Säger något ironiskt och avslutande, skäms lite för att hon inte har mer tålamod med sin vän. Killen har sneglat på henne en stund nu, och har till sist vänt sig om med ett leende. Hon ler såklart tillbaka. Det sitter i kroppen och hon har ingen som helst kontroll över om hon vill le eller inte. Det går automatiskt, så hon tittar bort och fokuserar på att avsluta samtalet i den trevligare anda som det börjat med, innan LCHF tog över.

Här kommer 65:an, och strax bakom ser hon sin buss. Hon stoppar in reflexerna i fickan och slätar ut jackan när hon ställer sig upp. Tackar Lovisa för stödsamtalet och lovar att sms:a när hon är hemma i lägenheten. Huttrar till och noterar att killen går på den andra bussen. Det är verkligen kallt ikväll!

2 thoughts on “I en busskur”

  1. Du skriver så bra! Jag gillar att man får se båda personernas perspektiv och det är ett väldigt intressant och viktigt ämne du tar upp. Vi behöver inte vara så rädda, egentligen. Vi är ju medmänniskor. Jag tror att man vinner mer på att tro gott om de människor man träffar, även om jag förstås kan förstå att folk upplever rädsla. Vi tränas ju till att misstro varandra och just vad gäller överfall på kvinnor lär vi oss att det är jättehög risk att det händer ute, fastän det är vanligare att det händer inne med någon man känner. Och ändå: jag tänker inte misstro mina vänner heller. Rädsla har makt att föda så många fler negativa känslor och reaktioner på dessa.

    Liked by 1 person

    1. Ja, rädsla är ju till viss del ett val. Även om det inte alltid känns så. Jag har en orubblig tro på att människan i grunden är god. Men vi lär oss fel ibland. Tur att man kan lära om. Och inspirera varandra! Tack så mycket för din komplimang och kommentar!!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s